Etymologin för detta ord diskuteras på en mängd engelskspråkiga sidor, men det finns gränser för ens ork. Däremot tvingade jag mig med lika liten framgång igenom en artikel i New York Times om ett fenomen så underligt att det är svårt att veta vart man ska vända sig.
Nu följer istället för irritation angående språket en upprörd uppgivenhet inför vad internetet (se där, Word rödmarkerar inte mitt påhitt) ställer till. Världen, som sägs vara större än Zackarias Topelius Lasse Liten tror, beter sig som en pluttig plats.
Framför tv-nyheterna måste många ha fått raptus när ett av inslagen (jag upprepar: i ett nyhetsprogram) beskriver ”kampen” mellan de nordamerikanska filmerna Barbie och Oppenheimer. De ”går upp” samtidigt och det hade spekulerats i vilken som skulle sälja flest biljetter. Det blev Barbie (är någon förvånad?).
Artikelförfattaren i New York Times gjorde en ekonomisk historia av de båda filmerna, vad de kostat att producera och förväntas dra in. Samt jämför han dem med ett annat tillfälle då den allvarligare The Dark Knight "tävlade" med en samtida, lättsammare, parallell i Mamma Mia.
Det året skrev vi 2008 och den filmkrocken blev inte samma stora världsnyhet, vad jag minns. Det är svårt att finna ord för ens känslor när såna här JÄTTENYHETER når en. NYT-reportern kallar det hela Barbenheimer-hajpen och det är väl det minsta man kan säga.
