Egentligen ville jag svara att jag visst skulle gå bort i jul, men man kan inte dra den här sortens skämt för långt. Det intressanta är att det verkar som om ungdomar har börjat säga ”gå bort” om ”avlida/dö”. I mina öron låter det lite gammalmodigt: som en äldre persons språkbruk.
Personligen håller jag mig med tre dödar: ”dö” – i tydliga, vardagliga fall, ”avlida” som låter aningens seriösare och ”omkomma” om döden skett genom en olycka. ”Omkomma” verkar inte ha riktigt samma betydelse för alla svenskspråkiga. Detsamma tycks gälla den död som inträffar av att någon ”förolyckats”.
I det senare fallet har man under årens lopp kunnat höra/läsa om personer som förolyckats men ”bara” varit skadade. Och häromdagen sa en radioreporter att någon skadats vid en olycka och senare omkommit på sjukhuset. Det kan knappast ske, om nu inte en explosion eller liknande inträffat på lasarettet ifråga.
Lika undrande står jag inför att människor kan ”strypas till medvetslöshet”, som det stod i något blad. Den som stryps "dör". Där passar inte heller "avlider" eller "går bort". Men vad vet en annan om vad som passar?
