Exempel: ”På grund av alla stavfel fick han skriva om uppsatsen”, respektive ”Tidningens ambition är att skriva om lokala angelägenheter”. Av alla partikelverb i världen använder de flesta svenskar ”starta upp” som exempel på de engelska varianter vi övertagit på senare tid.
Det går ju lika bra att säga att ”Persson startade firman 1999” som han ”startade upp” den. Men nu är det så att något i svenskspråkigas gener ropar efter de engelska varianterna och fenomenet ökar snarare än minskar.
Många gånger har jag retat mig på att läsa om författare som ”skriver fram” sina miljöer, personer, intriger” eller annat. Sådana observationer får mig att försöka minnas en förgången tid (tio år sen, eller så) och vad man sa då.
Det fåniga är att ”beskriver” ofta funkar: ”Hon beskriver sina miljöer ingående”, t ex. Men nu tycks ”skriva fram” vara vad ungdomen brukat kalla ”da skit” (egentligen ”the shit”) som i sin tur är motsvarighet till ”det här är grejen” (positivt). Det kan många inte säga längre för att den mänskliga (svenska) munhålan förändrats så att vissa ord saknar artikulationsställe.
Men i vanlig ordning har ”skriva-fram-andet använts i inte bara ett decennium, utan två (minst). Det finns fler än jag som reagerat och i en blogg från 13 december 2010 tas frågan upp exakt på det vis jag skulle ha gjort om inte tiden gått och allt det jag tänker i dag var gammalt för länge sen. Bloggen heter ”Radhustankar”.
En riktigt rolig sak (nej, vi ska inte överdriva) är att jag fann någon (någonstans) som undrar hur man översätter ”skriva fram” till engelska och svaret blir ”describe”. Den här typen av formuleringar plitar jag ner då och då (och det kommer mycket riktigt ”fram”) samt kallar det att gå över ån efter vatten.
