Erfarenhet: Tjat är tjat och snack är snack om än i flott förklädnad

Oj, vad man kan missta sig! Även om ens nyhetskonsumtion (som det kallas i en materialistisk värld) inte är enorm borde den vara tillräcklig för att ha mer pejl på språkgrejs som slagit till på senare år. Men inte, då. Gång efter annan dyker överraskningar upp: när jag tror mig ha ”upptäckt” ett nytt begrepp kan det ha använts länge.

Häromdagen orerade en gubbe (politiker eller, förresten, jag minns inte) om ”talepunkter” hit och ”talepunkter” dit. För en som inte är bekant med dessa låter det mer som matematik. Och se på sjutton: Googlar man ”tal, punkter” så rubriceras andra träffen (åtminstone i min burk) ”Uppgift 4 (Matte 2, Nationella prov)”. Skärper man sig och googlar hela ordet, ”talepunkter”, kan en träff berätta att

En talepunkt är ett förberett uttalande som upprepas under till exempel en debatt eller i en intervju, ofta av politiker. Ordet talepunkt var en del av nyordslistan 2015 från Institutet för språk och folkminnen.

Se där, med på nyordslistan (som i och för sig inte är given av Gud Fader eller andra höjdare) redan 2015. Den med endast baskunskaper i engelska kan lista ut varifrån begreppet kommer och vad det heter i sin ursprungsmiljö: ”Speaking points” eller "talking points".

Kände skillnad på lort och pannkaka. 

Språkkonsulterna, en byrå med experter inom skriftlig och muntlig kommu­nikation, skrev inför valet 2022 om politikerspråk. Där finns en frejdig beskrivning av dessa talepunkter som visar vad det handlar om:

I intervjuer hör vi ibland att politiker försöker avfärda knepiga frågor som de helst vill slippa svara på. Eller så svarar de på en helt annan fråga. Det är inte heller ovanligt att de faktiskt ignorerar frågan och helt enkelt utnyttjar tiden och mediautrymmet för att komma in på sina talepunkter, alltså de budskap som partiet har bestämt ska lyftas fram i valrörelsen, ofta färdigformulerade och slagkraftiga.

Det är inte konstigt att man som lyssnare, väljare, eller vad det nu är, tycker sig ha hört allt sägas på samma sätt, om och om igen. Men det är nog inte ett vinnande koncept (som folk säger i dag).

Talepunkterna blir till floskler, klyschor och tvångströjor för dem som i förstone tror sig ha nytta av dem. Möjligen är inte folk så dumma som politikerna misstänker, minns vad Fröding skriver om strunt och snus och rosor!