De otaliga skin- och lysorden är svåra att sätta strålkastarljuset på, men skulle man lyckas med det är det nog så att glosorna med förekomst i dagens engelska skulle skina och glimra mest (kanske några till) medan lysa och glänsa skulle ligga i skugga. Här talas inte så lite mot bättre vetande, här gissas friskt, men de ord med längst rötter i fornnordiska och tyska är antagligen bland dem på reträtt.
Det nyss skrivna är typiskt för undertecknad, en trasslig inledning, där målet egentligen är att komma fram till det som ofta sätter i gång en lång, vindlande, för att inte säga virrig, hjärnväg.
Det exempel som utgjorde fnöske* för tankarna yttrades av någon musikjournalist: ”Den här låten sken mest”. Inte så att det är svårt att förstå, och själv skulle man lätt kunna säga att det var en lysande låt. Men varför stör det mig att en låt ”skiner”? Dålig fantasi, antagligen. Eller så är man ingen vidare synestet.
Ett asteriskiskt (*) slutord: Bland ljus- och lysfenomensorden ovan finns ”tindra”. Populärt som flicknamn numera. Tilläggas kan även att engelska substantivet ”tinder” betyder ”fnöske”.
