För några månader sedan dök det upp tusentals ”läsare” från Singapore. (Saya tidak membeli itu.) Och så häromdagen den nya vändningen: ett och ett halvt tusen ”besök” från USA samt försvarliga mängder från Sydkorea, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Kanada och Finland.
I samma veva stod i SvD att amerikanska New York Times stämmer AI-företag för att ”miljontals av publicerade artiklar från tidningen har använts som träningsdata och ligger till grund för utvecklingen av Chat GPT”. Jahaja, tänkte jag, det är förstås chatbotar ute och fiskar även i bloggens djupa vatten, varifrån kommer annars dessa höga läsartal?
En säkerhetsexpert på Zscaler (ingen aning om vad det är…), Nathan Howe, skriver i tidningen Aktuell Säkerhet (fråga inte om den heller, googla!) om hur data sprids lite godtyckligt:
I samma ögonblick som du exponerar något på internet så förlorar du kontrollen över det. En chatbot som ChatGPT kan ta din information ur sitt ursprungliga sammanhang och montera ihop den på ett nytt sätt. Det är inte säkert att du gillar hur informationen sedan används, och du har inget inflytande över detta.
Man kan slå sig i backen på att såna här fulingar till dataprogram snor ens texter och använder för sina skumma syften. Fast tänk om det blir tvärtom: Tänk om ens klagovisor över felaktigheter och språkslarv sprids över hela världen? (Klart att jag skämtar, jag är väl inte dum i huvet, eller vad vet jag?)
