fredag 1 december 2023

Flera allvarligt ställda frågor till ”dom som har hand om’et”

”Men det är ju inte riktigt en bajopic”, sa programledaren på SVT:s Kulturnytt. ”Nej", sa recensenten, "jag skulle inte säga att det här är en bajopick”. Som förhållandevis uppdaterad samt alltid beredd på engelska tog det i alla fall någon sekund för mig att dechiffrera ordet ”biopic”, och översätta: ”biografisk film”.

Inte är det väl konstigt att man blir förbannad? Ordet är engelskt i grunden, dessutom en förkortning! (av ”biographic picture”). Det sättet att tala är oförskämt av gammelmedier och exkluderande, som samma medier ju så ofta säger sig sky. Mina iakttagelser under årens lopp visar tydligt (tycker jag) att dagens "svenska" är långt från vad de flesta kallar svenska.

I och för sig låter ”biografisk film” lite knäppt, som en film som går på bio, men jag kan inte minnas att några såna lattjo missförstånd dykt upp under årtiondena.

Borde inte någon berätta för de stora grupper som inte talar engelska, och/eller det för tillfället rådande jargong-mode-språket, att vårt kommunikationsmedel blivit ett annat? Och att de tvingas känna sig korkade på felaktiga grunder?

Vart tog ambitionen om ett tydligt språk i medier vägen, det som skulle vara stöd och hjälp för grupper som så behöver? Enligt min åsikt hör/läser man ofta om många människor med läs- och skrivsvårigheter OCH elever som bevisligen får en bristfällig skolgång SAMT dem som vore betjänta av en så enhetlig svenska som möjligt p g a att de har andra modersmål.

Den sortens varningar dyker upp hela tiden, hur vore det om de med ett i grunden fungerande språk och som vänder sig till allmänheten föregick med goda exempel? Kan inte åtminstone vuxna med adekvata utbildningar eller kunskaper låta bli det som är jargongsnack?


PS "Biopic" har använts flitigt i sådär 15 år, men har lustigt nog inte korsat min väg förrän nu