Inte i chock, men lätt att bli chockerad flera gånger om dan

Många gånger har jag häpnat över att människor säger att de är ”i chock”. Det som överraskar är inte saken i sig, det finns mycket att chockas av. Vad än orsaken till en sådan stark sinnesrörelse är så har – i alla fall äldre svenskar – sagt att de ”är chockade”. Men många av dem använder det översatta ”in shock”, ett engelsk idiom.

Det här är tråkigt. Hände det ett par enstaka ord skulle jag inte sitta här och vara chockad, men nu är det snart halva språket. Förr kunde vi även vara ”chockerade”, och det betydde att man reagerat på något som väcker anstöt eller upprör. Fast folk verkar ha slutat vara chockerade. Skönt för dem, själv är jag chockerad flera gånger om dan.

Jag verkar inte vara i kontroll, som samma personer säkert också säger. Det är likaså engelska: ”to be in controll”. I det här landet brukade man ”ha kontroll”, men så mycket kraft finns inte längre kvar i folksjälen.

Det är ingen överdrift att kalla mig såväl chockad som chockerad när jag läser en text från Skolverket (Skolverket!) som presenterar en sammanställning av artiklar (från forskare) under rubriken ”Vilka gränser överskrids med mobilt lärande?” Där står bl a:

Andra funderar över vem som är i kontroll över innehållet och menar att det är processer där eleverna själva tar initiativ som kan räknas som informella.

Det tycks som om jag är ensam i världen (nja, i Sverige, då) om att reagera på sånt här. I det struntar jag högaktningsfullt. Min blogg utgör bara vittnesmål om en tid där språket gick att använda mer nyanserat, tja, mer innehållsrikt, faktiskt.