Men nu gällde saken vad som hände efter besöket i affären i fråga. Jag är nog medlem, för i digital form kom snart ett litet frågeformulär om hur jag ”upplevt” besöket. ”Uppleva” är ett av många ord som förstörts och tagits över av Det Pekuniära.
Nu skulle jag ange expeditens bemötande och välvilja, om personalen var ”tillgänglig”, vad samma personal gjorde vid mitt besök: ”packade upp varor, betjänade andra kunder” eller bara gick runt och slashasade. Så stod det förstås inte, men andemeningen var inte så andlig utan konkret och rättframt obehaglig.
Häromdagen åkte jag tåg med den MYCKET trevliga Krösatågstrafiken, enligt dess hemsida ”ett samarbete mellan länstrafikbolagen i Jönköping, Kalmar, Halland, Blekinge, Kronoberg och Skåne. Trafiken körs av SJ AB”. Jag har mycket goda erfarenheter av dessa resor. Personalen har alltid varit förekommande och serviceminded, som det heter på svenska.
I fönstret hängde en uppmaning om att scanna en kod och hjälpa till att ”förbättra” Krösatågen. Först undrades över tågvärdens intresse av och uppmärksamhet inför de resande. Sen kom nästan samma formuleringar som klädaffärens: hur tillgänglig var personalen, var den synlig, gav den extra information och jag vet inte allt. Jo, vad tyckte jag om personalens klädsel?
Min indignation inför såna frågor känner, som det heter, inga gränser. Man ber om fula saker. Jag – en tjallare och angivare?
De med serviceyrken har inte alltid de bästa arbetsvillkor, så gäller bl a denna tågpersonal som ofta har problem med sina digitala arbetsredskap. Fy för skvallerbytteundersökningar.
