Det är inte första gången man ser svenskar använda det engelska skrivsättet, det är den biljonte. Boken som låg närmast var Gösta Åbergs Handbok i svenska, utkommen under forna tider, 2001. I ett kort avsnitt, ”Apostrof”, får sig läsaren till livs allt som behövs om fenomenet:
På engelska föregås genitiv-s av en apostrof, George’s hat, men inte på svenska. Det heter alltså Irmas hembageri, Kungsholmens Kemtvätt. Skrivsättet "Nisse’s Biluthyrning" är mycket vanligt men inte att rekommendera. Vill man att ens vackra firmalogotyp ska återges utan något störande genitiv-s har man andra möjligheter: EXKLUSIVs sortiment har utökats med två nya modeller.
Åberg berättar även om en del kniviga lägen och ger råd. Man skriver ”Alices kofta”, men på svenska uttalas inte genitiv-s-et, som ju sker på engelska.
Håll med om att ögonen tåras av hängivna handboksförfattare! Nå. I kapitlet om apostrofer skriver Åberg förstås även om att dessa tecken används för att markera något utelämnat eller tillskojat, som i ”på’rom så’rom blö’r” (exemplet är mitt eget, liksom ordet ”tillskojat”). För inte länge sen brukade de flesta skriva da’n för "dagen", så’n för "sådan" etc, men för många (bl a mig) har sammandragningarna "stan, sånt, nåt" blivit normal stavning.
I just den här boken låg lustigt nog ett bokmärke jag själv stoppat dit nån gång. ”Bokmärket” utgjordes av tidskriften Vakna! som utges av Jehovas vittnen. Anledningen till att den låg där var förmodligen att jag en gång noterat att deras tidskrifter (Vakna! och Vakttornet) brukade vara ovanligt välskrivna och felfria. Det här exemplaret var från 2019 så hur det ser ut nu är obekant. Det finns nog en del att säga om den saken, men kanske nån annan dag!
Platsen för detta ovanligt stora ”bokmärke” i Åbergs bok var ett stycke med rubriken ”Sin eller hans, sig eller honom?” Jojo, om detta finns det också ett och annat att skriva.
