Det är redan länge sen som människor började söka sig till yrken där de jobbade mot barn och ungdom och jag, inkännande som få, tänkte (också redan då) att det inte är snällt att jobba mot barn, ej heller mot ungdom. Samma ”mot” användes av en mänsklighetens tjänare som talade om ”vård mot de allra mest utsatta i samhället”.
Här blir i detta NU ett plötsligt avbrott i denna text. Lite Verfremdung, för den som vill! Prepositionsvreden byts mot en annan ilska. Den riktas mot det egna jaget. I den Wordfil jag sparar allt konstigt jag sett och hört, fanns ytterligare två extraordinärt vrålbra exempel på idiotisk prepositionsanvändning. Dem raderade jag nyss av misstag och gjorde taffliga försök till ”återställning”. Misslyckades. Egen återställning med hjälp av minnet funkar inte heller.
Men så är det nu en gång för alla, åldern sätter sina spår. Får väl ta annat prepositionsjox, då! Som det nya och ymnigt förekommande ”från” som inte har någon funktion alls. Ett exempel: ”Israel förbjuder utländska journalister från att vistas i Gaza”. Och ”Stoppar 1 000 misstänkta spioner från OS”, vad gör man med en sån mening?
Lite halvt ur balans p g a en jäktig dag tillgriper jag en kommentar från en radiopsykolog: ”Man kanske blir lite mer filbunke”. Nu är själva sammanhanget inte med i mina anteckningar, men antagligen handlade det om att man som äldre beter sig mer behärskat än yngre. För egen del omformas meningen just denna dag till ”man borde bli lite mer filbunke.
Får ta till vad en av våra allt färre P1-journalister yttrade: ”Vi får dra ett streck för nu”
