Ambitionen att använda -are-formen för alla möjliga jobb och sysslor, må väl vara förståelig, men intressant nog beskriver den att yrkesutövaren är man, på samma sätt som att kokerskan är kvinna. Lite sökande efter vad modern tid säger om saken leder bl a till skriften KÖNSNEUTRALT SPRÅK i Europaparlamentet. Där står mycket riktigt att ”den maskulina varianten har blivit könsneutral (till exempel ”skådespelare” i stället för ”skådespelerska”)”.
Detta om detta. Nu ska här gås efter ”gå efter”. Det idiomatiskt engelska ”go after” letar sig in i svenskan alltmer och lägger en annan innebörd till våra mildare varianter. ”Gå efter något” i betydelsen ”hämta” är kanske den vanligaste. Och så finns naturligtvis den rent rumsliga och talspråkliga innebörd som kan ersättas av ”bakom”: Jag går efter henne i det höga gräset.
Vad vi inte har/haft är, såvitt jag vet, det frasen står för på engelska: ”jaga, ge sig på, förfölja, försöka få”. Vad polisen gör med brottslingar, exempelvis, kan vara att ”go after them”. Men häromdan sa en svensk USA-expert att Kamala Harris förväntas ”gå efter företag som har oskäliga prishöjningar”.
I Svenskt språkbruk (från 2003) tyder inget på att "gå efter" kan användas som sin engelska motsvarighet, likheten gäller enbart formen! Svenskt ”gå efter” får i den nämnda handordboken exempel som ”vart hon än går så går lillebror efter, jag har höjt min röst, nu måste fler gå efter och göra samma sak, fönstret gick inte att stänga så hon gick efter vaktmästaren”.
Tyvärr kommer ”gå efter” – på svenska – snart att innebära sådant som ”förfölja” och ”jaga”. Fast det är väl skit samma om man måste gissa vad medier säger, den s k trovärdigheten är ändå på fallrepet till såväl form som innehåll.
