måndag 5 augusti 2024

Artister, arenor m m som tidigare varit kända under andra namn

I en DN-artikel skriver den unga författaren/kulturskribenten Saga Cavallin om en ”namnbytartrend” hon t o m kallar alarmerande: ”Tilltalsnamn har gått från att vara en av få saker som är relativt  bestående till att bli ombytliga, från fasta till oroväckande förflyktigade”.

Prince 2008, Wikipedia
Hon talar även om det ”varumärkesbyggande” som pågår inom nästa samtliga områden i vår tid och nämner bl a byten av namn på stora arenor, sociala medier (Twitter som blivit X). Det är märkligt när äldre namnen redan ”satt sig” hos publik eller vilka grupper det nu gäller.

Inte nog med det, enligt S C, presenteras nu f a artister efter namnbytet med frasen ”tidigare känd som…”. Längst gick sångaren Prince som mot slutet av sitt liv använde ”namnet”/akronymen TAFKAP (The artist formerly known as Prince). Vad gäller privatpersoners namnbyten är S C både förstående samt lite raljant och anser att namnbytet snarare framstår:

motiverat av en obstinat önskan om total autonomi, som snarare än en uppfriskande protest mot varumärkeslogiken är en förlängning av den. Det är att ständigt optimera, putsa och förbättra sitt jag efter eget huvud. Folkbokföringsversionen av att totalrenovera kök och badrum varje gång man flyttar in i en ny lägenhet.


Hon skriver om ansökningar om namnbyten som mer än
trefaldigats, och säger att denna "urspårade tilltalslibertarianism"
är "djupt alarmerande i sig" och att:

Den framstår som det mest övertydliga uttrycket för en av hela samhällsekonomin påhejad, desperat strävan efter att uppnå målet om att bli en fri agent. Någon som inte tyngs ner av varken rötter, historia eller sammanhang.

Egentligen ligger väl samma tankar bakom ett allmänt bytande av namn, beteckningar och begrepp som bara putsar till ytan men inte tar bort förlegade tankar och fördomar. Det här är inget svenskt, förstår man, utan sker mer eller mindre globalt. 

Komiskt nog citerade jag häromdagen Gertrude Steins ”en ros är en ros är en ros”, och S C hänvisar till Shakespeares ”Hvad gör väl namnet? Det, som ros vi kalla,/ Med annat namn dock lika ljufligt doftar” (ur Hagbergs översättning av Romeo och Julia, 1861).