Först lite börsnyheter. Informanten P skickade en rubrik från Dagens Industri: ”Stockholmsbörsen återhämtar värsta raset”. Här blir det krock mellan kulturer, vill man lova, å ena sidan en allvarlig mediebevakning och å andra en slags influerarsvenska. Talar man inte en sådan – den låter ofta som en överdriven travesti på Stockholmssociolekt – hör man för sitt inre en flådig nutidssvensk säga sitt ”värsta raset”. Skribenten menade säkert inte att vara rolig, men så här ser det ut numera.
Till andra kulturella betraktelser: Det är för mycket stjärneglans kring ord som har att göra med företeelser som ”kultur, litteratur, konst, bokläsning” m fl i genren. Det är svårt att inte känna viss sorg över att det konsumistiska/kommersiella synsättet tar över sådant som varit viktigt för många, ja, nästan haft karaktären av något andligt över sig. Kanske kan det vara så här för dem med stark gudstro när de blir ifrågasatta. (Menar inte religioners våldsam- och fördomsfullhet!)
Vi är några som vrider oss generat av tv-program som Kulturfrågan Kontrapunkt. Man hade önskat en motvikt till allt som den lekande människan (homo ludens) åstadkommer av skrik och tjohejsan. Även gällande allvarligt (trodde jag!) syftande ”kulturprogram” i radio och tv, börjar inramningen likna annan underhållning och bli lätt fjantig.
Det är bara att upprepa: så här ser det ut. I en del av landets lokaltidningar dansade nyligen en text runt som på ett håll fick rubriken ”Så boostar du ditt kulturkonto”. Sammansättningar som kulturkonto och kulturkapital är väl ändå nån slags paradox? Nå. Man boostar kulturkontot genom att bl a läsa böcker, lyssna på klassisk musik/opera och gå på konstutställningar. Själv dånar och griper jag efter luktsaltet.
Övriga tankar om detta boostande överlämnas åt läsaren av dessa rader.
