Det händer att man saknar ett ord när det dyker upp i ett annat språk och visar på ett slags tomrum i det egna. För länge sen (om nu minnet funkar) lärde man sig på engelsklektioner uttrycket ”at random”, som betyder ”på måfå”. Enbart ”random” har svenska motsvarigheter som ”slumpmässig, slumpartad, godtycklig”.
SAOL tog 2015* in ordet i den svenska ordlistan (vilket är rätt konstigt, trots allt) och ger det även engelskt uttal: random [rän´dom] oböjligt adjektiv• slumpmässig, godtycklig. Vanligare under längre tid har verbet ”randomisera” varit, om vilket Wikipedia skriver: slumpmässigt tilldela; dela in på måfå, med exemplet Som en del av experimentet randomiserades vilka som fick det riktiga preparatet och vilka som fick verkningslösa sockerpiller. W skriver även att det huvudsakligen används inom forskning och vetenskap.
Ett numera vardagligt ”random” i vårt eget språk kan förklaras med att de svenska översättningarna av ordet inte funkar riktigt. Som meningen jag skrev i går: ”Det här är lite random”. Eller ”Det stod en random gubbe utanför affären. Nog låter det konstigt med ”det här är lite godtyckligt”, eller ”stod en slumpmässig gubbe”? Och ”en godtycklig tant”? Här kanske en förklarande synonym låter rimligare: ”Utanför affären stod en tant, vilken som helst”.
Svårt alltså att veta hur andra uppfattar det, men det engelska adjektivet låter helt enkelt bättre. Säger det rent av något som förut inte gick att uttrycka på svenska? Men det kan inte böjas och man kan exempelvis inte tala om en massa "randoma" människor på gatan. Liksom i plural kan ordet inte utsägas i bestämd form. Den ”randoma” gubben går inte heller m a o.
* Enligt Merriam-Webster började engelska adjektivet "random" användas på 1600-talet
