En ask är en ask, en asp en asp, trädet kan vara hundratals år

Askbark, likformig och ändå inte

Är det en alm, undrade jag. Nej, sa kvinnan jag besökte (miljön var lantlig och gammal-industri-kulturell), det är en ask. En ask kan vara ett träd. Det kan också vara en liten låda. I den digitala teknikens barndom skrattade vi korrekturläsare ihjäl oss när tidningens ledning började slakta vår avdelning: Det finns dataprogram nu, sa makten, som tar de flesta stavfel.

Javisst, sa vi, men de här programmen kan inte tänka. De kan stava till, t ex, ask, men tänk om texten egentligen handlar om en asp? För tänk om den handlar om en asp och journalisten stavar fel och skriver ask? Eller om texten handlar om en liten låda, skribenten halkar på tangenterna och skriver asp?

Det var då, för 20–30 år sen, och det har kommit till min kännedom att AI ”tänker” bättre i dag. Men dock inte helbra, väl? I ett par inlägg har jag nu skrivit om en del tabbar som AI gjorde när informanten T ställde en enkel fråga. En språkvetare hade svarat bättre, och med det avses inte dem

som sprungit rakt in i AI-fällan.

Ännu har inte kåmpjutörn överträffat människan när det handlar om det riktiga finliret. Än så länge står människan för förvåning, ibland dumhet, kreativitet och mycket annat som inte får plats bland ettor och nollor. Särskilt inte nollorna.