Och, åter igen, ånyo, det är därmed inte sagt att de som kommunicerar med folket blivit plötsligt dumma i huvudet. Nej, utbildningar har länge varit rätt så kassa, den teknik som folk okritiskt vurmar för har på ett par decennier förslavat många och gjort dem överdrivet säkra på sig själva – i Den Höga Teknikens Namn.
Det finns en mängd förklaringar. Men besynnerligt nog har språkvetare inte några större problem med det språk de får till sig via medier. Talar man med ”vanligt” folk är det allt fler som instämmer i vad vi ”gnällspikar” hävdar. En del anser att vi överdriver, men de ska allt bli varse hur det går, som ens gamla mor sa är man vägrade bära mössa vid kall väderlek.
Sbråk fortsätter ösa på med oroande tendenser: vid ett flertal tillfällen på senare tid har ordet ”finkänslig” använts vid bland annat s k pilliga arbeten som urmakare utför. En annan gång sa någon att en person var ”finkänslig” som helt enkelt var en ”känslig” människa. SAOL ger synonymerna ”hänsynsfull, empatisk”. SAOB som är äldre och ordrikare tar med fler: ”ömtålig, grannlaga, taktfull, hänsynsfull”. Ordet ”finkänslig” betyder alltså INTE det konkreta i att man behandlar något med känsliga fingertoppar, tålamod, petigt arbete eller nåt åt hållet.
Det dräller av andra konkreta företeelser av banala slag som lyfts till något abstrakt. Det nyss använda ”lyfts” t ex. Det lyfts frågor som aldrig förr – då brukade de diskuteras, eller ”tas upp”, som ju duger minst lika bra som att ”lyfta” dem. När folk ska träffas för att diskutera frågor ska de ”sätta sig ner och prata” – kanske om vad de ”står upp för”.
De ska ska även ”lyfta upp frågorna på bordet” och ”stänga dörren” om de dåliga förslagen. Jodå: Det finns sedan länge mängder av detta slags uttryck, men de växer rejält i antal, särskilt i byråkratspråk och sådant som gör sig till.
