Ett par kända profiler använder det redan: Daniel Sjölin och Edward Bloom. Så det så. I SAOB finns ”skrutinera” med, dock inte i SAOL och SO, men det är en tidsfråga.
Ett länge existerande och vanligt begrepp nämndes i gårdagens inlägg: ”fruntimmer”. Det är ett skojigt ord som retar många, men dess ursprung är inget att bli arg på. De flesta känner väl till att det går tillbaka på tyska Frauenzimmer som i äldre tider var beteckningen på särskilda hus eller rum där kvinnor, på en gård, tex, samlades för att uträtta sina sysslor.
Så speciellt är ordet att det har ett eget stycke på Wikipedia. Där berättas bl a att första belägget i svenskan är från 1560. Vidare beskrivs att ordet uppfattats och använts i nedsättande syfte:
Exempel på ordet fruntimmer använt i pejorativ bemärkelse:
En kvinna, som har gjort något oklokt eller okunnigt; inte lyckats väl kan få kommentaren: "Ja, se fruntimmer!".
"Fruntimmer" kan vara en nedsättande beteckning för kvinnor med tvivelaktigt rykte.
”Ja, se, fruntimmer”, har man hört i parti och minut under ens levnad, utan att det känts plågsamt. Men den sista kommentaren var en nyhet för undertecknad: på det viset kan jag inte ha hört det någon gång av omgivningen.
Och om så vore känns det inte som någon vidare bra beteckning på kvinnor med tvivelaktigt rykte. Det gör däremot det ord som gått långt ner i åldrarna och som även används av barn om flickor – så små att de inte hunnit skaffa sig ett tvivelaktigt rykte ens. Det gäller det tråkiga h-ordet (som någon kallade det i radion) vilket klipper fruntimret med femtiåtta hästlängder.
En kvinna, som har gjort något oklokt eller okunnigt; inte lyckats väl kan få kommentaren: "Ja, se fruntimmer!".
"Fruntimmer" kan vara en nedsättande beteckning för kvinnor med tvivelaktigt rykte.
”Ja, se, fruntimmer”, har man hört i parti och minut under ens levnad, utan att det känts plågsamt. Men den sista kommentaren var en nyhet för undertecknad: på det viset kan jag inte ha hört det någon gång av omgivningen.
Och om så vore känns det inte som någon vidare bra beteckning på kvinnor med tvivelaktigt rykte. Det gör däremot det ord som gått långt ner i åldrarna och som även används av barn om flickor – så små att de inte hunnit skaffa sig ett tvivelaktigt rykte ens. Det gäller det tråkiga h-ordet (som någon kallade det i radion) vilket klipper fruntimret med femtiåtta hästlängder.
