Vem vet väl var de svenska vattenbufflarna vistas under vintern?

Bild från Wikipedia

 

Ett intressant reportage i P1 berättade om vattenbufflar som under sommaren ”jobbat” som naturvårdare på Värmdö. Där får de beta på våtmarker och på vintern bor de i en bondgård i Uppland. Eller som reportern sa, att de snart skulle ”skickas till sina vinterbonader”.

Det är en lättförklarlig felsägning, men som lyssnare får man gå igenom ett par ”bonader” för att hamna rätt i sin egen ordlista: Få se nu? Huvudbonad, öh? Nä, vinterbonad? Mjae. Det är väl nåt annat. Men vad ska man säga då? Vinterviste, låter väl rätt. Eller vinterboning.

En annan journalist i programmet sa ”vinterbo”, vilket också lät möjligt. Men vad betyder egentligen "bonad", frågar sig vän av ordning, och vänder sig till SAOB. Ord på B skrevs tidigt (bonadstexten är från 1919) och det är bra, för då slipper man modernt blajblaj.

Bonad, säger ordboken, är något som hör till en bostads, persons eller ett skepps utrustning eller beklädnad. På så vis förklaras såväl huvudbonad som begreppen varm- och vinterbonad. Vad gäller en bonad man har på väggen beskrivs den så här: ”väfstycke o. d. afsedt att pryda väggar l. möbler l. att tjäna till förhänge l. omhänge”. (Vävstycke och dylikt avsett att …)

Bostad, från början ”boställe”, och boning, orkar jag inte läsa om i SAOB, styckena är ofta långa som attan. Men tittar man på alternativ för ”boning” hos synonymer.se får man listan ”bostad, hemvist, hem, boplats, bo, stuga, hus, boningshus, residens, lya, ställe, tillhåll, vrå, krypin, kvart, bostadslägenhet, våning”. Alla kanske inte passar vattenbufflar, men några.

Senare korrigerade en av journalisterna överraskande nog sig själv genom att säga: ”Det finns en risk att de (bufflarna) kommer – eller chans, ska jag säga – att de kommer tillbaka”. Prima. Risk och chans hanteras vanligen lite hipp som happ, ungefär som de låga och höga oddsen.