Sen var det faktiskt inte verbet ”remp” som menades, för det finns inte ens i den stora amerikanska ordbok jag brukar vända mig till. Uttrycket är förmodligen plankat, frasen ”ramp up” har betydelser som ”öka (takten), expandera, stärka, stötta upp”.
Ålrajt, ålrajt: om en försvarsminister säger att man måste rempa upp nånting p g a det knepiga världsläget skulle vad som helst kunna funka: ”flempa upp, kattra upp, drigga upp” (fortsätt gärna själv). Man förstår. Men ännu finns det några av oss som är petiga och vill ha en mer korrekt (kan nåt vara mer korrekt än korrekt?) beskrivning av okända ord.
Vi har även problemet med uttalet. För egen del tyckte jag att han sa ”remp”, möjligen "rämp" men bakgrunden var, som sagt, amerikanska ”ramp”. Det har ett bräkigare ä (förlåt alla som gillar amerikanska!) än det brittiska uttalet. Men ska man gå till botten ännu mer (kan man gå längre än till botten?) så har alla som bor i Sverige och talar svenska olika ljud för sig, det gäller både vokaler och konsonanter.
Den eviga frågan blir hur detta formidabla (ironi) lånord ska skrivas. Förutom uttalas. Ska det bli ”ramp up” som i engelska? Eller ”rämp up”? Kanske ”remp up”. Problemet kvarstår om vi tar ministerns "svenska" variant: ”rampa, rempa eller rämpa upp”?
För radiolyssnare har det bland allt annat kommit in ett nytt uttal av ”talk show” i radion (ja, hela tillvaron). De äldre av oss fick höra brittisk engelska i skolan: det skulle ha låtit som ”tåk schou”. Nu hörs ofta ”tak” (med öppet a) och ”show” drar mer åt ”schau”.
Det blir mer och mer jobb med att tolka modersmålet, men fortfarande hörs bara små pip från allmänheten, trots att vi snart sitter i ett Babels torn och inget förstår. Vilket för övrigt får en att undra vilken tanke den person hade som döpte ett litteraturprogram till Babel.
