För egen del verkar det så ordnat att djävulen på axeln är en som talar översatt engelska, på den andra sitter en korrekturläsare kvar i tidigt 80-tal och hötter med näven. Hur som helst är det nära till öronen, och jag tar tag i det ena hårt: ”Vad i helskotta får en sån som undertecknad att kalla en historia ”fabricerad”? När det heter ”påhittad”?
Man får gå längre än till botten. Eller rättare sagt, man får kravla runt där ett tag för att dels förstå, dels spå. Som den normaltänkande inser är ”fabricated story” något de engelskspråkiga säger när de menar ”påhittad, uppdiktad, hopdiktad, förfalskad”, kanske ”lögnaktig” och vad allt annat en människa avlad på 40-talet kan komma på.
Kravlar vidare till SAOB. Förutom att ”fabricera” under evigheter betytt ”tillverka” på svenska, beskrivs ordet även ”satiriskt eller ringaktande” beskriva ”sådant som icke brukar eller bör komma till stånd på ett ’fabriksmässigt’ eller mekaniskt eller själlöst sätt eller som överhuvud icke bör ’förfärdigas’; särskilt med avseende på litterära eller konstnärliga alster”.
SAOB fortsätter förklara ”fabricera” så här (texten skrevs 1919): ”(med klandrande innebörd) hopsmida eller sätta ihop (en lögn eller osann historia o. d.); tillverka (ett falskt dokument
o. d.)” De citerade styckena belyses med belägg från mitten av 1700-talet fram till 1900-talets början. När nu snart ”fabricerad historia” kommer att bli vanligt för ”påhittad historia” ska svenska språkvårdare försvara bruket med att ordet redan använts på det viset i svenskan.
Jag är en överlöpare, ett falsarium och en svenskaspråketmördare.
Jag är en överlöpare, ett falsarium och en svenskaspråketmördare.
