Sbråkbloggen hyser både skoj och allvar: vart ska man vända sig?

Snart måste nog även ens belackare förstå att man inte överdriver. Från alla medier drösar det in ord och uttryck många inte hört, inte kan innebörden av och som känns allmänt malplacerade. Och se där kanske man själv använde ett ord som inte är direkt comme-il-faut i dag. Malplacerad (från malplacé) och comme-il-faut kom från franska som påverkade svenskan en del, främst under 1700-talet. Innan dess hade tyska stått för ett rejält språkligt inflytande.

Engelska har gnagt sig in, först lite långsamt (när det började vete tusan), på senare tid explosionsartat. Det är väl en konsekvens av såväl pekuniär som mental påverkan, till stor del genom medier och/eller den s k underhållningsindustrin. Just denna enorma (”massiva”) förändring av både tal- och skriftspråk rullar på utan att särskilt många svenskar protesterar eller ens noterar faktum. Jag begriper inte att det är så.

Så här skriver en reporter på en av våra stora tidningar, ämnet är popmusik:

Hade dessa göbbars återförening genererat samma uppslutning för tio år sedan? Förmodligen. Men den hade även gett upphov till drösvis med think pieces på temat ”vita män bör veta hut”.

Numera förstår jag ”generera”, som dock inte använts på det viset i mer än högst ett par decenner. ”Göbbars” är enkelt. Däremot känns ”think pieces” som tveksam svenska. 

Översättningssajten bab.la ger ett exempel på begreppet: Tell him... you know, it's a -- it's a think-piece... och översätter det med Säg åt honom... att det är... grej att tänka på...

Och här ett citat från en sajt om det nordiska samarbetet inom LGBTI (engelsk förkortning för HBTQ m fl):

Kunskaperna och erfarenheterna debattserien ger oss sammanställs i en think piece, som kommer att användas i det fortsatta arbetet på fältet LGBTI

Man blir nästan full i skratt åt Google Translates översättning för ”think-piece” som är ”tänka-bit”, men, ja, varför inte? Diverse andra ställen förklarar tänkebiten som ”djuplodande tidningsartikel, analys” eller ”kommentar”. Tre svenska möjligheter (minst) i stället för att skriva "think-piece".

Vad göra åt en galen värld? Vad göra åt ett utsuddat modersmål? Och de stora krigen, sen? Vänder mig med ett think-piece till samtidens diktatorer och krigshetsare: Think peace!