Egentligen är ett av mina hatobjekt upprepningar. Kanske inte riktigt alla, men de flesta. Ett flertal traditioner och högtider hör dit. Inte min grej, som det heter. Även sånt man hör och ser i kubik: lika illa. Å andra sidan kan man upptäcka egna upprepningar och det är inte kul.
(Jag sätter därför en av dem inom parentes, hoppa gärna över! Tänker på vissa språkproffs som ännu hävdar att engelskan inte påverkar svenskan – särskilt inte vad gäller grammatik. Det är nästan så man vill säga HO HO HO, som upprepningen tomte numera utbrister. Innan dess frågade han/hon/hen/hin om det fanns några snälla barn).
Lite annat som ligger på lur (kanske även lut) är de långa översatta meningar som gör en konfunderad: Är detta svenska? Eller är det inbillning från min sida att något är översatt? Handlar allt om min egen osäkerhet? Rubrik ur tidning, ett citat av vad någon sagt i en intervju, antagligen på engelska: ”I Spanien har jag blivit misstagen för min dotters barnflicka.” Personen kan ha sagt: ”In Spain I have been mistaken for my daughter’s nanny”. Men vad sjutton vet man i förvirringens tid?
I samma tidning stod att ett förlag ”spelar ner ” fakta i samband med en författares (död sen länge) antisemitism. Jag hintade (höhöhö) i min tur faktum till en översättare jag känner som utbrast: NÄÄE! ”Play down” betyder förringa och kan därmed ges ett flertal andra varianter att uttrycka saken på. På svenska. Spelar jag bara opp de här översättningsgrejerna?
