Konnotation (av medeltidslatin connotatio med betydelsen nedskriva, antyda, ge bibetydelse åt) är den associativa bibetydelse som hör ihop med en språklig term eller enskilt ord. Ett ords konnotation är inom språkvetenskap mängden av bibetydelser som ordet syftar på inklusive associationer präglade av känslor.
Låt det räcka så. I Sbråks exempelsamling finns några citat ur den verkliga världen (nja, radio och tv…): ”Så blir boken sexig”. Exempel två: ”Jag tycker länsindelningen känns lite osexig” (båda yttrades i pratprogram). Det tredje, slutligen, handlade om att få elever söker till vissa gymnasieprogram på en skola: ” Vi kanske inte klassas som lika sexiga som…” (Skolledare, intervjuad i lokaltidning)
Förvånad åser och åhör man betydelsen (förutom den gamla pinsamma): ”bildl. spännande, intressant” (SAOL) samt SO:s uttömmande exempel: 1) en sexig kropp; sexiga underkläder; en sexig skådespelare som ofta får rollen som förförare 2) ibland äv. allmänt positivt om (andra) föremål; en sexig sportbil; företaget har försökt göra sin image lite sexigare.
Nu hör det ju inte till de ord jag använder, men den vidare betydelsen, den som kallas ”allmänt positivt om (andra) föremål”, kom in i ordlistan (SAOL) först 2015. Bläh, typ liksom.
Annat man hör är hur modersmålstalande svenskar stoppar in ett engelskt ord i en mening och sen översätter det. Även motsatsen finns och ett vanligt svenskt ord översätts till engelska. Egentligen är det så konstigt att man inte vågar gå in i själva tankeproblemkomplexet (jaja, larvar mig förstås). I dag sa en biskop: ”…/om det finns avsikt – alltså, om det finns intent”.
I samma radioprogram uppstod en kort tystnad – allt oftare stör små eller stora fel oss numera i vår högteknologiska tillvaro – och programledaren bad om ursäkt för att det uppstått en glitch i datasystemet. Zabraker, ygritter, elrohirer och notter – man är beredd på allt, så varför inte också glitcher som ställer till det. Eller stavas den lille filuren Glitsch?
