 |
| Del av Paolo Ucellos "Slaget vid Romano" (ca 1456), som finns i National Gallery, London. Wikipedia |
Att-en kommer och går, ett importerat ”kommer” består! Och s-en halkar omkring. Det är en del av språkutvecklingen. Av tusentals att-lösa meningar i tidningstexter, rubriker osv är det ingen idé att ge några exempel, sådana står som spön i backen överallt. Det märkliga, vilket en och annan torde ha uppmärksammat, är att de ”att” man själv plockat bort från äldre tid delvis är tillbaka, exempelvis ”det började att blåsa”. Kanske är det som med mycket annat och att summan av alla ”att” är konstant.
Informanten M får spatt av krigsföring. Dock inte min stavningskontroll, tydligen. Med så mycket krig (apropå summan av enstaka storheter) borde åtminstone de som kallas experter veta att det heter ”krigföring”, anser M. Det är djärvt att sticka ut hakan och tala om rätt och fel i språket, det förstår man av alla förtretade språkliberalister.
Tack och lov då för andra som vågar. Se! Den som står bakom sajten Ordräknaren.se törs. Och skriver: ”Den korrekta stavningen är krigföring, det är alltså felaktigt att skriva krigsföring”. Hos byrån Språkkonsulterna får man hjälp med regler för foge-s i sammansättningar:
…om den första delen i sig är en sammansättning ska vi i de flesta fall lägga in ett foge-s. Det är därför vi förstår att skolboks-hyllan är en hylla för skolböcker medan en skol-bokhylla är en bokhylla i skolan. Det heter alltså väder-station men oväders-moln, skåp-mat men kylskåps-mat. Regeln är enkel att komma ihåg och har väldigt få undantag.
Vad var det då med verbet ”kommer” i första meningen? Jo, det är något som en del av oss (åtminstone en) tänkt nöta in i alla tusen som läser denna blogg: På engelska säger man ”when it comes to”, men på svenska ”när det gäller/handlar om/rör/är frågan om” plus flera andra synonymer i stället för det översatta ”när det kommer till”. Det finns bara ett utryck som avviker från bruket när det kommer till kommer (😉): ”När det kommer till kritan”.
Dixi.
