lördag 12 oktober 2024

Det börjar med det mest världsliga och slutar i ett utslocknande

Ofta blir man förtvivlad av språkförvirringen, ibland skrattar man. Som jag åt mig själv av rubriken ”Hemligaste svenska popstjärnan – i helgen fyller han Tele2”. I huvudet försiggick något som liknade en halv kortslutning: ”Han borde ju rimligtvis fylla trettiotvå”? Eller nåt annat på ”två”. Sanningen är ju den att Tele 2 ännu inte har tagit sig in så att det märks i mitt ordförråd, trots att den (idrottsplatsen/scenen) hetat så i tolv år!

Å andra sidan är det ingen idé att lägga namnet på minnet, den 1 januari byter platsen namn till det lika klatschiga 3Arena. Det här har (som det mesta) riktigt businesskommersiell bakgrund och då bör man erinra sig det bästa arenanamn som existerat: Cloetta Center i Linköping. En riktig lyckoträff, vet de som kan sin choklad.

Men just nu skrider vi från de konsumistiska storheterna till det vardagliga och/eller andliga (the sky is the limit, som jag brukar säga). Så här löd någons (ingen aning om var det förekom) mening i radion: ”Det är som ett plåster på en hektisk tillvaro”. Det är rena poesin. Eller synestesin, och något som Wikipedia förklarar så här: ”Synestesi är ett neurologiskt fenomen som innebär att två eller flera sinnen är sammankopplade”. Ungefär detsamma som gårdagens ”visuella knockout”!

En ytterligare – i sin enkelhet – förtjusande mening, är den Jonas Thente (i DN) formulerade i ett resonemang om vårt naiva förhållande till nätet och hur vi låter algoritmer äta sig in i våra hjärnor och sinnen. Vår medverkan i "det digitala", och vår aningslöshet, beskriver J T på ett snyggt och förfärligt vis: ”den sortens godtrogenhet säger mycket om mänskligheten i detta skede av utdöendet”.