 |
| För att rädda livet på judar sände Schindler dem till fabriken i Brünnlitz. Bild Miaow Miaow, Wikipedia |
Häromdagen använde jag ordet ”to-do-lista”. Det är som var och en förstår på skämt: dylika begrepp skrivs sällan på allvar i Sbråk. Om den listan finns en hel del att såga. Precis som mycket annat i genren bidrar den till förvirring. På nätet figurerar mängder av såna som en del kallar: ”to-do-list” (även på svenska). Och så har vi snällisarna som översätter så att alla förstår och säger ”att-göra-lista”. På den tid när folk pratade töntigt sa de: ”kom-ihåg-lista”.
När vi nu talar om listor måste filmen Schindler’s List nämnas (har säkert skett i bloggen). Det var nog en och annan som trodde att den handlade om Schindlers list. I och för sig kan man säga att även det stämmer, men hade filmen fått ett svenskt namn skulle det ha varit ”S:s lista”. Eller varför inte titeln på den bok som låg till grund för filmatiseringen, Schindler’s Ark.
Men just i detta ögonblick är jag förvirrad. Originaltitelns ”Ark” är samma ord som vårt ark, i betydelsen pappersark. Nu dyker även en svensk översättning upp där boken kallas ”Schindlers list”, alltså den list som är densamma som ”listighet”. Nån har fattat fel. Eller gjort en dygd av det möjliga penninginflödet.
Det må vara hur det vill med dessa titlar, vilket språk de är på och varför. Det är andra eller tredje gången i dag som den moderna världen komplicerar mina göranden och låtanden. Nu får det bli enbart jordnära sysslor som blomvattning, diskande och annat hushållsarbete. Påminner mig om Bibelens Predikaren, en tröstande skribent som säger: ”Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga”.
