fredag 13 september 2024

Man är mer Elof Ahrle, Sif Ruud och Sickan Carlsson än man tror

Här är lite mer babbel om de stunder då ens hela uppmärksamhet (frivilligt eller ”påtvingad”, som i gårdagens bil) riktas mot medier. Det blir väldigt ofta P1, men dem av oss (äldre människor m a o) som länge haft vanan att ha radion på, är numera överraskade av mängden repriser samt den nysvenska som talas.

Det sker i rapporterade inslag och påfallande ofta i samtal mellan journalister eller journalister och intervjuade. Med nysvenska avses ungefär detsamma som nyspråket i romanen 1984, skriven av den framsynte George Orwell 1949.

I nysvenskan ändrar en del ord innebörd, ibland betyder de sin motsats. Eller så minskas de i antal, språket blir en formaliserad byggsats – avsikten sägs vara förenkling. Vad 1984 av naturliga skäl inte kunde ha med var att inhemska ord byttes mot dem från ett annat språk.

För att i någon mån förstå vårt nya lingo har jag haft hjälp av en viss utbildning samt en omgivning som också haft en viss utbildning eller som ”behärskat” samtidens språk. Genom den senare, yngre, gruppen får jag veta jag pratar som en i gammal bok eller film. Eller schlager, emellanåt söderkis, alla från 1930- och 40-talen.

Här sitter alltså en söderböna och vet att en mening som den ur ett nyligt nyhetsprogram, ”kulan var inte menad för honom” i de flesta fall är exaktöversatt från engelska. Den intresserade kan titta i KB:s dagstidningsregister på fraser som ”menad för/inte menad för” och ”avsedd för/inte avsedd för”.

På liknande vis förhåller det sig med ett ”för” som ändrat mången svensk mening: ”Gå ut för en kaffe”, är en. Vi gammalmodiga brukade ”gå ut och ta en kopp kaffe”. Det gör vi ännu. Häromdagen träffade någon ”henne för en dokumentär”. Jag skulle välja det fasligt mångordiga: ”…träffade henne för att göra en dokumentär”.