Turkiet heter tack och lov som förr på svenska, men på engelska har bl a Jens Stoltenberg fått kämpa med Türkiye. Det lär uttalas ungefär [tyrkie], med betoning på första stavelsen, men de flesta tycks betona –[ie]. Må så vara med namnbytet, länder byter namn av olika skäl, fast sällan blir de så likaljudande som i det här fallet. Om det där med kalkoner är sant vete fåglarna, men det är en bra historia.
Nyligen kom också nyheten om att ”forskare från hela världen har enats om att byta namn på fler än 200 växtarter. På grund av att namnen på växterna anses olämpliga och i vissa fall rasistiska” (SVT Nyheter, med sin vanliga språkbehandling). I många länder har även fåglars namn bytts ut, ibland ”beroende på att systematiken har ändrats i exempelvis familjeträden” (Natursidan.se) men även för att en mängd gamla namn bedöms som rasistiska. Det här gäller mer än växter och fåglar, förstår man.
Många har nog häpnat över mängden nya beteckningar inom HBTQ-med-flera-gruppen. På RFSL:s hemsida ligger en begreppsordlista för den som går vilse bland orden inom denna grupp och där ges: ” beskrivningar av en rad olika begrepp krig hbtqi, identiteter och de normer som finns i vårt samhälle”. Och har många problem med att få omgivningen att förstå den egna identitetsuppfattningen kan även omgivningen själv få svårt att, exempelvis, använda rätt pronomen för personerna i fråga.
Som jag förstått finns nu följande personliga pronomen: hon, han, hen, den, det och även ”de/dem”, där de senare används om en person och har importerats från engelska ”they/them” som i sin tur, om jag begripit saken, ska ha en neutral innebörd likt ”hen”. För de flesta svenskar signalerar ”de/dem” dock plural. Tycker någon att det i denna sbråkblogg allt oftare står fraser av typen ”om jag nu fattat rätt”, har denne, denna, hon, han, hen, den, det, de, dom helt rätt. Inget blir enkelt i en mångfacetterad värld.
