Apropå ordet ”gestalta” användes det av informanten PE när några kompisar i äldre-åldern diskuterade just sådan rapportering. Här är PE:s ord: ”Jag önskar mig en gammaldags torr och saklig nyhetsrapportering, krigen diskuteras (här följer ett par svordomar) som tv-spel! Vad är det förresten för j-a ord, ’gamechanger’, som det talas om? Jag ger mig fan på att det snart går att spela på Betson angående utfallet hos de pågående krigen”. Det var inte riktigt allt, som en eftersläng kom: ”Och varför i h-e låter reportrar mer som om de ’gestaltar’ än rapporterar?”
Det här är intressant, jag anser också att journalister ofta har ett tonfall som är stötande. Antagligen vill de ha med nån slags inlevelse och medkännande i rösten. Jag vet att denna slags journalistik vinner priser, själv anser jag den obehaglig av samma skäl som PE, som förmodligen ansåg den här lite kletiga sammetsrösten vara det ”gestaltande”. Inte så att den är ondsint, men den hjälper inte människorna någonstans.
Det är mig bekant att många nutidsmänniskor tycker om det känslodrypande, men man måste inte klämma in tårar i sin röst när man, exempelvis, beskriver rester av mänskligt liv i folks sönderbombade hem. Orden i sig räcker tyvärr tillräckligt bra.
Vad gäller ”gamechanger” användes ordet nyligen om nya stridsflygplan till Ukraina. Militärexperten Joakim Paasikivi sa dock i en kommentar och med fermitet i rösten att de inte alls var en ”gamechanger” utan ”ytterligare ett komplement till de befintliga vapensystemen”.
En del av oss har helt enkelt en världsbild som brukade beskrivas i andra ord när det t ex handlade om ofattbarheter som krig och allvarliga skeenden som krävde respektfulla beskrivningar. Ordet ofattbarhet tycks f ö inte finnas i plural, men det finns gott om dem i den verkliga världen i alla fall!
