Låt oss ponera att någon började tjata på en om att en gris låter "oink oink". Det skulle nog gå snabbt att hjärntvättas: ”Säger inte grisfanken oink oink, när jag tänker efter?”
Låt oss sen säga att ett annat ljudord (likaså från ett annat språk) skulle börja höras mycket i svenska (i det här fallet). Exempelvis kunde knapriga flingor få ett namn från oink-språket (engelska). Och så skulle det förstärkas av all ”underhållning” på detta språk, som i tal, ljud och bild, naturligtvis, använder ordet för kras-ljud när man tuggar. Plötsligt tycker svenskar att det säger krantsch när de äter knäckebröd. (Det finns en mängd såna här fall, är bäst att tillägga, jag använder "crunch" som ett exempel!)
Söker man efter knaster och knaper kan man hitta de stackars barn som kommit till ett pepparkakshus. Innan de vet vad som ska hända stoppar de i sig bitar av huset. Då säger den elaka häxan i sagan i fråga: "Knaperi knaperi knus, vem är det som knaprar på mitt hus?"
Låt oss sen säga att ett annat ljudord (likaså från ett annat språk) skulle börja höras mycket i svenska (i det här fallet). Exempelvis kunde knapriga flingor få ett namn från oink-språket (engelska). Och så skulle det förstärkas av all ”underhållning” på detta språk, som i tal, ljud och bild, naturligtvis, använder ordet för kras-ljud när man tuggar. Plötsligt tycker svenskar att det säger krantsch när de äter knäckebröd. (Det finns en mängd såna här fall, är bäst att tillägga, jag använder "crunch" som ett exempel!)
Söker man efter knaster och knaper kan man hitta de stackars barn som kommit till ett pepparkakshus. Innan de vet vad som ska hända stoppar de i sig bitar av huset. Då säger den elaka häxan i sagan i fråga: "Knaperi knaperi knus, vem är det som knaprar på mitt hus?"
("Knus" tillkommer förstås bara för att hon vill rimma på hus.)
Vi vänder oss till en annan figur, Kalle Anka. Han har haft turen att i vårt land begåvas med lysande översättare - de tidigare såväl som den nuvarande. Serietidningen står bakom en del barns ovanligt goda språkbehandling. Det är många som inte känner till detta: Kalle A är en av våra främsta folkbildare. Och det gäller inte bara språket, tidningen/översättaren bidrar även med en allmänbildning av sällan skådat slag.
Kalles översättare Stefan Diös väljer för ”crunch” (som ljud) vanligen ”krask”. Det säger alltså ”krask, krask” när knattarna slevar i sig morgonflingorna som är av märket ”Kläbbs kraskiga sliskar”.
