I decennier har folk retat sig på "starta upp" och "öppna upp", men det visade sig vara början på något mer omfattande. Den sortens översättningar ökar, och många svensktalande slänger glatt in ett ”upp” där det inte behövs. "Startar" och "öppnar" är ju i sig tillräckliga.
Det senaste verb plus "upp" jag hört på senare tid är ”plocka upp”. Och det kan man säga på svenska, men de här exemplen har inte varit av typen ”plocka upp något från golvet” utan snarare ”ta upp” eller ”ta fram”. För den som mot förmodan undrar: engelskan säger i de här sammanhangen ”pick up”. Kulturfolk är inte, om man nu trodde det, impregnerade mot engelskfäbless: I ett bokprogram sas en författare ha ”plockat upp” vissa ämnen eller detaljer i sin text.
Det finns naturligtvis även svenska exempel där konkreta ord/begrepp används i överförd, bildlig, bemärkelse, men sådan användning är unik för varje språk och lånas inte så lätt utan att låta lite löjlig (kan en del av oss tycka).
Fast i en snar framtid spelar det förstås ingen roll vilka jädrans ord man sätter ihop till en mening. Det är bara att lita på mottagarens goda vilja och köra så det ryker.
En av de kulturpersoner som lånat "pick up" sa att "XX (författaren) plockar upp the juicy bits". Halva meningen översatt engelska och halva ren engelska, m a o.
Såhär kan man sitta och tala på sin kammare, om man nu har en, men riktar man sig till en stor publik är detta ett stort nej nej.
Som vanligt skämtar jag, i ren desperation, nej-nej-et håller på att adopterats av dem som hört att man säger ”this is a big no no” på ett annat språk man nu gör till sitt, bit by bit!
