De här förstärkningsorden har ju alltid en koppling till ungdomsgenerationen – den kan plötsligt inte säga kanonbra eller jättebra utan måste säga sjukt bra. Påfallande ofta har dessa ord en negativ eller storleksrelaterad betydelse i grunden och får s a s agera ammunition för att förstärka effekter. Ja, som kanonbra, t ex. Förr brukade folk rynka på näsan åt ett uttryck som ”förskräckligt bra” eftersom förskräckligt i sig betyder något otäckt. Det finns förresten ännu de som reagerar så och förklarar att man inte kan säga jätteliten eftersom jätte anger att något är stort, jättestort!
Så det är bara att vänja sig vid att saker kan vara fett grymma och grymt feta. Lite försiktigt ska dock kanske orden användas. Ofta hamnar jag på en sida från svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken i Finland. På den skriver Mikael Reuter (f d chef för nämnda avdelning):
Också i den nya användningen av fet finns en del av grundbetydelsen kvar. Den vanliga innebörden är ungefär ’stor och imponerande’: en fet bil, en fet klubb, en fet fest. Det behöver inte nödvändigtvis vara positivt. en fet mottagning kan vara påkostad och pompös, men den är inte nödvändigtvis så trivsam. Och när det gäller människor är grundbetydelsen fortfarande så stark att fet inte kan användas överfört. En ung kille kan önska sig en grymt fet bil, men drömmer knappast om en fet brud i betydelsen snygg och lyxig".
(Detta skrev han redan 2008, har saker varit fett grymma i mer än tio år alltså? Tiden flyger, som svensken säger, när denne/denna snott uttrycket "time flies")
