En av mina medspanare inom språkområdet hade hört hur någon på radion sa om en person att denna ”vaknade upp”. Medspanaren hävdade att reportern skulle ha sagt ”vaknade till”. Eller om det var tvärtom.
Och man kastas åter in bland de små små nyanserna. Ibland är de tydliga och befästa i språket sen lång tid, ibland är de personliga preferenser. Dock brukar variabler som ålder, geografisk och social härkomst o likn göra att stora grupper är överens om "vad det heter" (en förutsättning för språk är överenskommelser angående betydelse, hör och häpna).
Just exemplet från radion undkom mina öron men jag ner i Svenskt språkbruk för att titta på allt som kan kombineras med vakna!
🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌🛌
Vi säger – i fråga om sömn – bara att vi "vaknar", t ex vid en viss tid. På engelska kan man nog säga detsamma, "I wake..." men man vanligen (tror jag) är ”I wake up …”
Säger vi ”vakna upp” brukar det innebära, ex-vis, att ”vakna upp ur en lång/djup sömn". Men "vakna upp" kan också betyda "plötsligt inse att man haft fel (händer undertecknad ibland, en del drabbas aldrig…). I sbråkbloggen kommer även påskaftonen, glädjande nog, att skåda ytterligare uttryck med "vakna" i.
* Här förbereds läsaren bara på vad som komma skall, nej, redan är där. Tror att det även är slang på engelska och en förkortning av legitimate, som väl knappast behöver förklaras. Legit, säger den moderna människan och jag, mer modern än denna, böjer ordet efter svenskt mönster.
