Men denna någon passar sig, är försiktig och ödmjuk. Att häckla andras språk är en grannlaga syssla som är släkt med att gräva en grop åt dessa andra men själv trilla i.
Jag hörde en människa (konstnär, om jag minns rätt) i radio tala om färgen grå: ”/…/ ja, och det beror på vad som sker i det grå". Personligen tycker jag mig förstå vad hon menade. Men det är också lätt att tänka sig att nån annan skrattar ihjäl sig åt formuleringen, för det säger henne/honom inget.
Märkligt nog faller många faller i trans inför naturvetenskapliga kunskaper utan att fatta ett dugg. Matematikens språk ska vi inte tala om. Vad gäller matematik är det vanligt att tvångsmässigt betona hur in i bänken lite man begriper i ämnet. Men det är inte konstigt om man inte fattar – matematiska är ett språk som inte alla talar. Det gäller givetvis många ämnen och sysslor.
 |
| Knypplat litet band? Ja, vad vet jag |
Bara för att man känner igen ord som används inom knypplingskonsten betyder inte det att man själv kan knyppla ett stycke "på frihand" - eller "knypplar fritt" - två uttryck som inte är synonyma, har jag just lärt mig.
Knypplare håller förresten på med "enkelslag, dubbelslag och halvslag". Via dessa kommer man in på färdigheter inom området knopar som leder till sjöfart, maskinrum, oktanter, sextanter och kvadranter. Dessa för tanken till Isaac Newton och den engelske matematikern John Hadley. De hade nog talat så att man (jag) inte förstår. Och då tänker jag inte bara på det ålderdomliga språket. Nej, man ska nog vara varsam om fackspråk, vad fanken de än handlar om.
Framför allt måste man se till att det sker något i de grå.
*Kutting är ett förvaringskärl för brännvin. Förr vände man den upp och ner för att se om något var kvar. Det gör man nog än i dag! Innebörden är ungefär "se något på ett nytt sätt".
