Det händer när man blivit lite till åren att man plötsligt hajar till och tänker: Var det jag som sa det där? Det är ju inte så att en språkpåverkan som dagens lämnar en oberörd och oanfrätt.
Häromdagen jämfördes på denna plats språket med andra pågående miljökatastrofer. Det känns på samma sätt som när man stirrar ner i Östersjöns vatten och botten och minns hur de såg ut för mer än ett halvsekel sedan.
Hittar en tolv år gammal text där en lyssnare i radioprogrammet Språket noterade att frasen ”det vore kul” ofta ersätts av ”det hade varit kul”. Inte samma sak, tyckte lyssnaren. Dåvarande expert höll med och sa att ”gränsen mellan de båda uttrycken, alltså gränsen mellan det som inte äger rum och det verkliga, inte är solklar”. Han påpekade dessutom att ett vanligare sätt att uttrycka konjunktiven ”det vore kul” kanske vore ”det skulle vara kul”.
När ett hockeylag kan få förstärkning från en som tillfälligt spelar i NHL lämnar denne svaret: "Tja det hade varit roligt, jag stänger inga dörrar alls!"
Just det här har hoppat ur min mun nån gång: ”det hade varit kul/tråkigt, festligt” när jag egentligen menar ”det skulle vara…”
Yggdrasil fortsätter att skaka i sina grundvalar.
