torsdag 3 januari 2019

Först tänker man säga upp sig, sen kallar plikten

För oss som utrustats med siarutrustning ser inte framtiden ljus ut. Eller snarare: samtiden förstår inte våra varningsrop och fortsätter på sin inslagna, verbaltaffligt beskrivna väg.

Ville kolla gamla kolleger, slog på Voluspa och fann under första träffen följande meddelande: ”Du hittar garanterat dina "must haves" hos oss. Shoppa enkelt & fraktfritt här.” 

Det låg ett tiotal must-haves-annonser och blockerade vägen fram till Valans spådom, den träff jag var ute efter. (Must-haves förstår de flesta innebörden av och uttrycket används precis så – även på svenska – av många av den moderna världens biljonärer. Jag talar om influencers och bloggare i 20-årsåldern som skriver om must-haves i form av kläder, kosmetikaprylar, doftljus och annat essentiellt för det mänskliga välbefinnandet.) 
 
Tillbaka till framtidsfunderingarna: I morse kom åter en av alla de smällar man får som orakel. Lägger man ihop tecknen (de är inte många, men kraftfulla) så inser man att de nationella språken är borta inom en kvart. 

De som gräver ner sig i nätet finner mer än de söker. Läsaren ska inte tröttas med detaljer och förresten skriver siare aldrig saker i klartext. Vi litar på beredvilligheten att tolka information. 

När sånt här inträffar, när djupen klipper till och hotar att äta upp en, vill man sluta jobbet. Men det blir inget av med det. Tänker fortsätta bli skitarg när en kulturjournalist säger en mening som ”jag såg det inte komma” och menar ”det var jag inte beredd på”. 

En engelsktalande skulle säga ”I didn’t see it coming”.