Nu vete fåglarna. För en något äldre person är den nya s k feminismen oerhört provocerande och utmanande.
Försöker ibland diskutera detta med det unga gardet, och pumpen är vad man åker på då.
Ta gårdagsexemplet ”twerka”, av Wikipedia beskrivet som ”sexuellt utmanande”. Har man sett minsta filmsnutt där en kvinna (som det vanligen är) utför dessa rörelser så är man underligt funtad, anser undertecknad, om man inte blir generad över tilltaget samt blundar.
Just detta är många av de nya feministernas verktyg: av med kläderna, bete sig sexuellt utmanande och ropa – om någon protesterar – ”det är jag som bestämmer och ingen annan jävel ska definiera mig!”
Nej, så klart, det är i och för sig sant. Men vad är det som får kvinnor att – om de t ex är sångerskor – åla runt i minimala kläder, stöna och sjunga med tungan utanför munnen? Och som om det inte vore nog: bli hyllade av en jättepublik? Själv ser jag pornografi, men det kanske kommer sig av mitt medfödda synfel?
Att det går hem där man minst av allt anar visar en överraskande hitlåt för några år sen om att ”skaka rumpa”. Ointresserad av den sortens ”underhållning” kom jag aldrig i kontakt med sången i fråga utan tittade först nu på artisten och videon samt letade fram texten.
Den blev riktigt poppis hos barn. Men att föräldrar och, ännu värre, mor- och farföräldrar, hängde på är svårt att fatta, särskilt för en gammal råfeminist.
För den som missat texten, här är den, och sjung den ihop med barnen om det känns bra: https://genius.com/Sean-banan-skaka-rumpa-lyrics
