I gårdagens könsliga utfall återkom det där eländiga verbet ”definiera”. Det har redan avhandlats i bloggen, men är så irriterande att det är värt en repris. ”Jag definierar mig som… hon definierar sig som….” – vad är det för sätt att tala?
Naturligtvis beror detta på att en stor värld oavbrutet talar om hur den ”defines himself, myself, itstelf" och vilket jädrans ”self” det nu handlar om. På svenska går att i stället för ”jag definierar mig som en äldre person” säga ”jag är en äldre person”. Djuplodande snicksnack kan man med varm hand lämna till psykosociolingvistvetenskapliga avhandlingar.
Vill man fjärma sig ("distansera sig", för den som inte vet vad ”fjärma sig” är) en liten smula och strama upp budskapet kring sin vansinnigt intressanta person kan man säga: ”jag ser/betraktar mig som en vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa år" (citatet lånat från Astrid Lindgrens Karlsson på taket).
Men nu får det baske mig vara färdigtröskat med hur och vad man definierar sig som på ett tag!
Åter till de språkliga restprodukterna samt lite vanligt avfall. I en medelstor stad iscensattes en kampanj för att få invånarna att inte kasta skräp omkring sig. Kampanjen hette ”Håll det rent”. Att åter använda en gammal slogan, "Håll Sverige rent", är förstås inte möjligt i en tid som mååååste ”förnya”. Och då får man ett tambudskap som resultat: ”Håll det rent”.
Mer renhållningsarbete i morgon!
