Till dagens skörd. Visserligen är följande ur en s k kvällstidning, men skriva ska den väl kunna? Citatet kommer från en man som ”hängts ut”, kan man kanske kalla det, av en filmare:
Jag har betalat ett dyrt pris, både ekonomiskt och känslomässigt. Det har påverkat min proffession, jag har ansetts som väldigt seriös och kunnig.
När sbråkmakaren korrekturläst de raderna så blir det så här:
Jag har betalat ett högt pris, både ekonomiskt och känslomässigt. Det har påverkat min profession, jag har tidigare ansetts som väldigt seriös och kunnig.
När vi korrekturläsare miste jobbet sa man lugnande till oss att ”datorn” skulle fixa språket. Datorn har skolkat från modersmålslektionerna, går att konstatera två decennier senare.
Och så dagens minister-/politikercitat: ”Man får svårt att hävda att sin egen tolkning är den rätta”. Det obestämda pronomenet "man" har en genitivform som är ”ens”, inte "sin". Att det ska vara så jädrans svårt när det verkar vara så lätt att (av missriktad könskorrigeringsiver) byta ut pronomenet ”man” mot ”en”!
Det har figurerat förr i bloggen, men det tar vi inget extra för, som man sa på pilsnerfilmstiden.
Och så var det personen som sa ”min egna” och ”mitt egna” någonting. Hör här: ”Egna” är en pluralform av egen: ”Mina egna bilar” . Det heter ”min egen säng” och ”mitt eget hus”. En infödd borde inte kunna missa en sån baggis.
Om jag får gissa (och hindra mig den som kan!) så är detta någon slags uttalspåverkan av engelskans ”my own” som det ju heter om allt som jag-et (och andra!) äger! Vad jag-et däremot inte äger så är det språket!
