Men först ett exempel så läsaren någorlunda förstår. Man kan t ex vara gravid och ser hur det dräller av gravida i affärer, på bussar. Eller så haltar man svårt p g a ett skadat knä och ser att mängder av människor haltar. Man kanske opererar knät ifråga och då går hela omvärlden också med kryckor och käppar.
Inte samma sak, men på något vis liknande är de iakttagelser som C G Jung (1875-1961) beskrev i sin teori om synkroniciteter. Det här tycker sbråkmakaren, lagd åt det halvockulta, är intressant. Synkronicitet är ett begrepp (Wikipedia) ”som står för ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband”. (Tråkmånsar kallar det slump.) Man hade velat komma på det själv.
Men åter till huvudämnet: skräp. Mitt uppe i de nyliga inläggen om ”Håll Sverige/det rent”, slog jag på radion och där intervjuades en anställd vid ett renhållningsverk som, här tätnar spänningen, också är beläget i samma stad som hittade på ”Håll det rent”-kampanjen.
Nu är det thrillerartade ögonblicket förbi och vi landar i fler bemärkelser mitt i skiten.
Den renhållninganställde talade om karaktären på avfall, att man kan se det som enbart skräp. Men det kan också vara en återvinnings- eller, som representanten sa: "en råvararesurs" (det borde heta råvaruresurs, anser de petiga).
Tyvärr finns också det som närmast är motsatsen till råvararesursen, sa den intervjuade, nämligen ”kvittblivningsproblemet” – skräp man inte kan återvinna utan bara måste bli av med, d v s bli kvitt. Beträffande just detta problem kunde det "landa ut i helt olika lösningar”.
Det språk som används i dag - inom vitt skilda områden - har en tendens att göra en mör. Och vad man själv landar ut i är nog även det ett kvittblivningsproblem.
Inför ättestupa för sbråkmakare!
Inför ättestupa för sbråkmakare!
PS Google skvallrar om att den intervjuade personen som citeras i stycket ovan inte är ensam om vare sig ordvalet ”landa ut i” eller ”kvittblivningsproblem.
