Men det finns en trist förlängning av det här slentrianmässiga indragandet av engelska (amerikanska, vanligen) begrepp och det är att de landar i en utspädning av en annars rätt rik svenska. I förra meningen kan den uppmärksamme hitta ett sånt där blajblajord: landa.
Alltså: först går ett ord från en konkret innebörd till en överförd dito. Ta verbet landa som använts om flygplan, båtar, tja, allt som efter att ha varit i rörelse hamnar nånstans: nyckelpigan som landar på ett blad, bollen i lövhögen, måsskiten som landar på huvudet (om man har otur).
Ja, och så nån gång började den här typiska processen. Nu kan man även ” landa ett projekt” som enligt SAOL betyder ” lyckas genomföra”. I SO ges följande definition för landa: ”föra till ett (lyckat) resultat”: ”de bedöms ha goda utsikter att landa miljonaffären”.
T o m jag är med så här långt, men sen börjar det slappa babbel som är så typiskt för vår tid. Här följer några meningar – uttalade inom endast ett par minuter – ur ett radioprogram om hur Svenska Akademien löst frågan om en ledamots ”fallskärm” (passande nog…). De samtalande är en journalist och en akademiledamot:
Hur har ni landat i den här summan?
Den har vi landat i genom att …
Att det är det det landar i….
…ovisst vilket resultat processen landar i.
Det verkar förstås petimäterartat, men att inte de som behärskar språket kan variera sig utan hamnar (landar) i floskelprat förvånar mig.
Man kan säga allt möjligt annat. I första meningen kunde det gå bra med "Hur har ni kommit fram till/bestämt den här summan?" Samma enkla och vanliga uttryck funkar i andra meningen. I tredje meningen räcker "att det blir resultatet..." och i fjärde går det nog att säga ”…ovisst vilket resultat det blir” eller bara" resultatet är ovisst".
