”Skapare ursäktar för heterotvång” löd rubriken i en förhållandevis stor tidning. Fylld av frågor kastar man sig över denna notis i kulturdelen. Av texten framgår då att den som konstruerat ett äventyrsspels s k expansion bett om ursäkt för att en del av spelet styr ”aktörerna” i enbart heterosexuell riktning. Ursprungsvarianten tillät samkönade ”romanser” inom spelet.
Det finns ett transitivt* verb ”ursäkta” som betyder ”förlåta”: ”Man får ursäkta rubriksättaren som inte fått tillräckliga kunskaper, vare sig i skolan eller på journalistutbildningen”.
Och så finns även det reflexiva ”ursäkta sig” som betyder "be om ursäkt, urskulda sig, skylla på...": ”Rubriksättaren ursäktade sig med tidsbrist”.
Formuleringen i tidningen borde ha varit ”Skapare ber om ursäkt för heterotvånget”. (Ibland önskar man även en ursäkt från Skaparen beträffande Hela Alltet…)
Bortsett från just denna miss står det till så här med ursäkter på svenska: Ofta är "förlåt" och "ursäkta" utbytbara mot varan: ”Förlåt/ursäkta, jag hörde inte vad du sa!”
Vill man gå förbi någon där det är trångt är ”ursäkta mig…” vanligare. Tror jag. I liknande sociala sammanhang verkar principen vara att man först ber om ursäkt för något man tänker göra – tränga sig förbi någon – och sen, i värsta fall, måste säga förlåt för att man råkade trampa personen i fråga på tårna! I konkret bemärkelse, alltså. Aj!
*Transitiva verb har ett eller två objekt, man "ursäktar någon något". En annan formulering (och perspektiv) är "be (någon) om ursäkt (för något)". Intransitiva verb kan inte ha något objekt. Vissa verb kan vara antingen eller. Det går både att säga "Han badar" och "Han badar hunden".
