tisdag 15 januari 2019

Sbråkmakaren om några av detta års viktigare funderingar

Hur mycket kan man hålla på med partikelverb som ”starta, öppna, tända, möta, flagga” och ”klyfta upp”? Tja, en hel del om man är jag.

Det intressanta är att när ett visst bruk börjar sätta sig – som ”starta upp”, t ex – finns plötsligt en hel hoper folk som tycker att det är det enda raka att säga – trots att de inte gjort det förr. 

Birgit Häggkvist, som jag återkommer till emellanåt (hon skrev boken ”Välkomna och please come in”), påpekar om och om igen att det är som om människor tycker att starkt engelskinfluerade uttryck ”låter mer rätt”. Det är naturligtvis inte sant, men sant är det faktum att vi hör så mycket engelska omkring oss att vi får för oss att kommer det bara därifrån låter det ”bättre” än svenska. 

Hade vi lika stor påverkan från andra språk skulle vi antagligen tycka att ord och uttryck från dem lät ”mer rätt” än vårt eget . 

Ta det tyska verbet vereinbaren som betyder ”komma överens” eller ”göra upp om”. Jag känner tyskinfluerade som ibland säger ”förainbara” när de talar svenska med andra som kan tyska. Kul och bra, men så där kan man inte hålla på i större kretsar och med en massa olika språk – d v s det som nu görs med engelska i svenskan. 

Ändå har jag kommit på mig själv med att tycka att ”tända upp” har en vidare betydelse än bara "tända", alltså något i stil med ”tända alla lampor”. T ex ”han kom hem och tände upp i huset”. 

Så där kan man som sagt hålla på. Men det ska ta lång tid innan jag säger ”klyfta upp” en apelsin. Eller ”öppna” en apelsin, som en del säger. Å andra sidan är det svårt att veta varför, på engelska tycks såväl ”peel” som ”open” användas. Däremot finns det knappast någon som skulle få för sig att "öppna upp en apelsin".