Men vem lär sig något överhuvudtaget?
Ja, t ex kan inte den nya ministern för högre utbildning och forskning säga "parallell" utan säger "pararell" (nej, det var inte en felsägning, utan fler). Det är konstigt, kan man väl få yttra utan att hutas åt av KG, just det ordet har de flesta fått ta en dust med för att sedan komma ut på andra sidan med r-en och l-en på rätt ställe. Ministern för högre utbildning borde inte heller använda ett ord som "tillgängliggöra" eftersom även det är svårt att säga.
Men som nån påstod i min radio som står och går: ministrar är tillsatta av andra skäl än att de behärskar just sina portföljer, så det pararella kanske inte är något att haka upp sig på.
Allt nutida är f ö en helt annan berättelse än sbråkmakarens. "Berättelse" och "narrativ" är som bekant vad vi lever i nu. Förr var berättelser något som fanns i böcker – eller så var de muntligt traderade, men dessa brukade gå långt bakåt i tiden.
Nu kan man i en stor morgontidnings ledare om Stefan Löfvens politik finna ordet ”berättelse” använt åtta gånger. Bland annat står att ”Partiet behöver en bättre berättelse om vart det är på väg”. Va? Bättre berättelse? Vad sägs om en ”politik” som beskriver vart partiet är på väg?
Antagligen kommer såväl ”narrativen” som ”berättelserna” (båda genomtröskade i denna blogg 5 och 6 oktober 2018) att snart döden dö för att ersättas av annan fluffig språkkomposit som även den ska bytas ut efter en tid!
.
* Fast "göra tillgänglig" skulle låta bättre och vara lättare att säga
