Och vanligen då i ”Reuters ruta”. Mikael Reuter (f 1943) var språkvårdare vid nämnda institut 1976–2008. Hans rutor publicerades i Hufvudstadsbladet 1986–2013.
Till en sådan ruta ruta kom jag i dag i sökandet efter mer kött på gårdagens ”egna” ben. En läsare ställde frågan om "egen" och "egna" och här är en del av M Reuters svar:
Egen är ursprungligen presens particip av verbet äga, dvs. ’ägande’, men betraktas nu som ett adjektiv. Vi kan jämföra det med engelskans own som betyder både ’äga’ (verb) och ’egen’ (adjektiv), och med det något föråldrade eller folkliga min ägandes (båt). Men trots att egen är ett adjektiv följer det inte i singular det normala böjningsmönstret för svenska adjektiv.
Vanliga adjektiv står i svenskan i sin böjda form på -a både efter bestämd artikel (den, det) och efter possessivt pronomen (min, din osv.): den vackra soffan, det stora bordet, vår vackra soffa, vårt stora bord. Men för egen gäller detta i singular i normala fall bara efter den och det. Det finns kanske hotellsängar som är bekvämare än den egna sängen, det finns våningar som är finare än det egna hemmet, men ändå vill jag helst vakna i min egen säng i mitt eget hem.
Ett undantag är när det kommer en bestämning mellan possessivpronomenet och egen. Då böjs egen: vårt första egna hem, rederiets största egna fartyg. I praktiken är det nästan alltid fråga om ordningstal eller därmed jämförbara ord.
Enkelt och uttömmande. Det hela är dock något längre och den intresserade kan säkert googla sig fram till sidan.
Det tråkiga i kråksången är att det numera ofta står följande att läsa bredvid Reuters rutor:
Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.
I denna blogg kommer Mikael Reuter aldrig att vara föråldrad!
🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦🞦
