Nånstans läste jag meningen ”Ögonen vattnades på henne”. Som alltid när ställd inför horrörer hoppade jag upp, skrek och gick sedan till källorna. Skribenten skulle få för vattnade ögon.
Efter en forskning som är typisk för det egna signumet, det obetänksamt snabba, visade det sig att varken källorna eller omgivningen höll med undertecknad.
Jag skulle i alla lägen där vätska bryter fram i ögonen säga att de "tåras". Några tillfrågade tyckte (konstigt nog) att ögon kunde "vattnas".
En koll med ”Svenskt språkbruk” (”ersättningen” för den äldre ”Svensk handordbok”) visade att även den gav uttrycket ”ögonen vattnas” utan att bråka.
SAOB:s belägg för ögon som vattnas utgörs av tre exempel från 1555, 1732 och 1800.
 |
| Tårfyllt - vattnat - ris som frusit till is |
Mycket ligger som bekant i betraktarens öga, men i just det här fallet ligger i betraktarens öra att ögon tåras och inte vattnas.
En hastig blick på nätet visar att ”water” används som verb oftare än ”tear” - på engelska - när det gäller fenomenet i fråga. Så jag tror vad jag tror.
