OR hör av sig och klagar över just ordet ”mående”, en presensparticip som används som substantiv. För flera decennier sen klagades på den typen av ordbildningar, ett tilltag kallat substantivsjuka och den skulle man undvika.
OR gav exempel ur en tidning ”…rapporter om utbrändhet och dåligt mående”. Och själv fann jag en text om någon ”som ofta talat om sitt dåliga psykiska mående”. Herregud, googla "mående" och det blir en del!
”Måendet” är poppis. Ofta ser man för övrigt att samtiden älskar ett uppstyltat och formellt språkbruk. Influerare med foundation och andra slags krämer som huvudämne kan även ge kanslisvenskan ett nytt ansikte.
Vilket blir komiskt för de som är äldre i dag eftersom deras skola (för ett halvsekel sedan och ännu längre tillbaka) tyckte att man skulle undvika en gammalmodig och byråkratisk stil. Så t ex min språklära från 1967 som ger en mängd exempel på vad som gör ett stelt intryck.
Språkkonsulten Jenny Forsberg, inte särskilt gammal av fotot att döma, ger bra råd på sidan Klartext. Även hon har stött på det myckna måendet och om det skriver hon:
Ett sätt att göra texter tydliga är att använda verb, gärna enkla och aktiva. Ofta fungerar verbet må alldeles utmärkt. Tänk dig att du träffar en kollega i fikarummet och säger Hur är det med ditt mående idag? Inte så troligt va? Du säger snarare Hur mår du? Visst finns det skillnader mellan tal- och skriftspråk, men i det här fallet tycker jag gott att du kan ta med dig talspråkets enkla verb och använda det även när du skriver.
SAOL har förstås gett efter för "mående" och tagit in det i ordlistan 2015. 😕
