Om inte minnet sviker (som ju händer ibland) så var inte himla mycket ”specifikt” förr. Möjligen nämndes något som hette ”specifik vikt” under skollektioner där några av oss var mer kroppsligt närvarande än mentalt. Däremot fanns det mycket ”speciellt” på den tiden.
Beträffande ”specifik” ges synonymerna ”utmärkande” och ”egendomlig” i SAOL. Men SO som flörtar ännu mer med språkförändringar har även ”speciell” som synonym. Liksom Wiktionary som antagligen ligger längst fram när det gäller att ”beskriva bruket”, som det brukar heta.
Det här är som vanligt bara att svälja: ”specifik” kommer nog att käka opp såväl ”speciell” som ”särskild” och några till på sin väg genom språket.
Det tycks som om nya tidens – låt mig vara djärv! – språkmässiga klasskillnad ljuder genom en hel del ord, dit ”specifik” hör: de är mer s k markörer för en modern pseudoklass.
Den ni, med smör på! Då menar jag dem som använder ett språk som kan liknas vid kraftfull makeup: det ser flashigt (jag snodde här ett av deras ord…) ut, men är ytbubbel.
Här är ett par andra ytspråksfavvisar (favvis=favorit). En är ”de facto”, som i de flesta fall kan tas bort utan att det märks – eller så säger man det löjligt enkla ”faktiskt”.
En annan favvo (tror jag singularen heter) är ”landa”. Det ”landas” hej vilt märker man om man öppnar öronen: Folk måste ”landa” efter en resa – ja, de har redan landat på riktigt, men det rör sig här om ”mental landning”. Eller så säger de ”det här landar i…”. Då kan de mena ”resulterar i” eller, det enkla: ”innebär”.
Jag har nämnt att man borde utbilda översättare från ”svenska” till svenska. Den önskan upprepas härmed. Utlyses jobbet söker jag.
