Vad gjorde vi förr när vi ”boostade” egentligen? Tja, vi ”lyfte, ökade” eller ”förbättrade” vad-det-nu-handlade-om. Hur som helst är ordet flitigt använt. Häromdagen sa en person i min närhet: ”detta var en boost”.
Det behövs bara en så enkel sak så börjar jag grubbla över boosten. Så här går tankarna: Just i detta sammanhang hade personen kanske tio år tidigare sagt ”detta var ett lyft”.
Några decennier dessförinnan var nog dock inte saker ”ett lyft”. Vi kanske bara sa ”det här var en framgång” eller ”det här var riktigt bra”. Vi talade ju så töntigt förr, och var så töntiga innan vi lärde oss att uttrycka oss lite mer omständligt och brodera ut babblet om just ingenting.
Åter till allvaret och lyftandet. Varför kan inte det ordet kvarstå, varför ska plötsligt ”boostandet” in?
För i övrigt ”lyfts” det ju utav h-e. Ta bara det eviga ”lyfta frågan”. Hur kan så många människor med en gång ”lyfta” frågor när de förr bara ”tagit upp” dem? Och dessutom har jag även sett och hört ”lyfta budskapet”.
Jag utgår från att uttrycket kommer från ”raise a/the question” och nu upprepar jag mig nog från nog ett tidigare inlägg. Där sa jag antagligen att egentligen och i analogi med andra uttryck man kopierar direkt från engelska borde det heta ”resa frågan” Det låter lite formellt, kanske, men det gör ju även ”lyfta” jämfört med ”ta upp en fråga”.
Fast denna undran, varför man lyfter och inte reser frågor, får väl ligga kvar och skvalpa i den ocean av oförklarliga språkhändelser eller vad man ska kalla dem.
